Om mig

Jag heter Niki Loong. Är döpt till Annica men har kallats Niki i snart 40 år och därför lagt till det bland alla mina namn.

Man kan väl rent tekniskt, efter att jag har har skrivit cirka 20 böcker och haft åtta utställningar, kalla mig både författare och konstnär men jag föredrar att kalla mig entusiast. Skrivit har gjort hela livet och jag fuskade lite i akvarell när jag var runt 30. Men på riktigt började målandet så sent som 2005. Det började med att jag blev förälskad i ett staffli med mässingsbeslag, köpte det och föll handlöst för måleriet.

Jag tycker om starka färger och har kraftiga, djärva penseldrag. Krämiga akrylfärger gillar jag bäst (mest beroende på att jag är allergisk mot oljefärgerna) och med tjocka borstar, svampar och palettknivar skapar jag det som för dagen faller mig in.  

Jag är maka, mamma, styvmamma, mormor, storasyster, faster, dotter, kusin, svägerska, gudmor, bästis, Aaron Neville- och Van Morrison-fan samt älskare av tunggung och jag är  alltid i mina bästa år.

Mottot är "Livet är direktsänt, det går inte i repris" och jag försöker leva efter Den Gyllene Regeln.

Jag är Oxe med ascendenten i Skytten, vilket tydligen är mycket ovanligt - men så är jag heller ingen vanlig tant! Med baneren höjda drar jag ut för att försvara den jag tycker blivit oskyldigt anklagad, jag är frihetstörstande, tror folk om gott och är dumärlig som en Skytt. Samtidigt älskar jag vackra ting, avskyr att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna unna mig allt det jag vill, är envis som synden, ställer höga krav på mig själv och skulle aldrig drömma om att skolka från jobbet. Dessutom gillar jag att påta i jorden på landet - som vilken oxe som helst.