Nu slösar jag bort en dyrbar semestervecka på ingenting

Jag ledig. I en hel vecka ska jag göra ingenting. Ingenting förutom att skriva och måla. Och för många är det ju just ingenting. Att var konstnär är att inte ha ett riktigt jobb att gå till, att leka sig fram genom livet. Verkar folk tro. Likadant är det med att vara författare. Jag känner en författarinna som skrivit många böcker och lever gott på inkomsterna från dom, men fortfarande får frågan vad hon arbetar med egentligen.

Jag är i första hand kulturarbetare. När jag målar (ett konstnärskap som ekonomiskt går ihop ganska exakt) är jag lycklig. När jag sitter vid datorn och ljuger ihop en bok känner jag mig lite som Gud nog känner sig. Jag har makt att bestämma över liv och död. En skön känsla. Jag kan uppfinna nån otrevlig typ som jag sen krossar ordentligt, och nästan alltid bär det där kräket drag av nån som på något sätt korsat min väg och betett sig svinaktigt mot mig eller nån jag känner. Kanske borde alla mord- och hämndlystna människor runt om i världen sätta sig ner och skriva en riktigt blodig roman i stället för att leva ut sina frustrationer och sitt hat i verkliga livet? En tanke bara.

I sista hand är jag statsanställd. Jag arbetar inte där jag arbetar för att det är det allra bästa och mest spännande jag kan tänka mig. Jag gör det för att överleva. Men jag gör det bra, jag är effektiv och kunnig. Bara för att man inte har jobbet som passion får man inte slarva med det.

Nu har jag som sagt slängt en semestervecka i min kreativa papperskorg. Slösar bort den på att leka konstnär och författare. Och gissa vad? Jag älskar varje sekund!