Jag läser sagor på Spegelteatern

På lördag och söndag, kl 14:00, läser jag några av mina sagor på Spegelteatern (Björngårdsgatan Stockholm). Jag läser cirka 45 minuter och du har garanterat inte hört sagorna förr. Om du inte är en av dom där fem tusen som har köpt mina sagohäften förstås.

På lördag blir det Alexander och den magiska stenen. På söndag blir det aningen Häxor finns visst eller Hunden i skåpet.

Välkomna att lyssna, skratta och kika in i sagornas magiska värld!!

Konstigt beteende

En person köpte tre målningar av mig. Redan i februari tingade hon dom. Därefter ställdes dom ut på Galleri Mosebacke kring Valborg och även då (innan jag tog dom till utställningen) tingade hon dom. Tingade, inte köpte. Efter utställningen tog jag dom tingade damerna till ateljén. För säkerhets skull. Där har dom stått ända tills jag hängde dom på Ateljé Ciresia i samband med min happening. Personen var där, såg målningarna och berättade för ganska många av mina besökare att målningarna var hennes. Det sattes till och med röda prickar vid dom, så man skulle veta att dom var sålda. Den tredje juni skrev jag här i bloggen att dom var sålda.

Så en dag bad hon mig komma hem med tavlorna till henne. Sagt och gjort. Hon betalade mig halva (den i all vänskaplighet rejält sänkta) köpeskillingen. Resten skulle jag få nästa månad. Inget konstigt, så gör dom flesta. Jag tyckte det var lite märkligt att hon inte öppnade paketet.

Kvällen innan jag skulle till Rhodos fick jag ett vasst SMS. Det stod att jag levererat helt fel tavlor och att köpet måste gå tillbaka. Färgen var fel, motiven tilltalade henne inte alls. Hon skulle aldrig köpa sådana tavlor. Jag svarade att det var dessa hon tingat. Att det var dessa hon stod framför på min happening och berättade (för ganska många) att hon köpt. Det mindes hon inte något av...

Naturligtvis fick hon tillbaka sina pengar (så gick min happening ytterligare 5 lakan back) och målningarna hänger åter på mitt arbetsrum och gör mig glad. Vad jag har svårt att förstå är varför hon helt enkelt inte bara sa att hon ångrat sig - att tavlorna inte passade hos henne eller att hon insett att hon inte har råd - i stället för att ljuga ihop att hon har fått helt fel tavlor. Att hon dessutom drar in arbetskamrater i sin lögn gör ju inte saken bättre. Jag känner mig kränkt, jag känner mig trampad på och jag har helt förlorat respekten för denna kvinna.

Olov Svedelid

Hej Olov
Jag minns första gången jag träffade dig. Jag minns att du gillade mina knallblå cityshorts och lika knallblå top. Det var på världens längsta bokbord på Drottninggatan här i stan. 2001. Jag hade inte en susning om vem du var, något som inte hindrade mig från att spy galla över alla jämrans deckare innehållande alkoholiserade snutar med trassligt eller obefintligt kärleksliv. Jag avfärdade hela genren som larv, Hassel, Wallander, Winter - you name it - och klämde i med ett "jag ger mig sjutton på att jag gör det bättre själv". Du skrattade gott. Jaha, sa du, då tycker jag du ska göra något åt det. Sen sträckte du fram handen och presenterade dig. Olov Svedelid. Kjell E Genberg skrattade så han var tvungen att sätta sig på en boklåda, Ulla Trenter drog på munnen och jag stod där med röda öron. Fast besluten att skriva något åt deckarhållet.

Året därpå kom jag tillbaka med "Valerie och djävulen" och "Detektiven i Gässvik". På bokmässan ytterligare ett år senare träffades vi och jag överräckte "Bergtagen". Jag har roligt när jag skriver och tänker ofta på att det var min stora käft och mötet med dig som fick in mig på den här banan. Tack.

Jag minns när jag hörde att du fått cancer i käken. Hur ledsen jag blev. Kanske hade du levt än idag om du inte fått sjukhussjuka som lök på laxen. Vem vet.

Tack för att du sparkade igång mig! När jag ändå är i tacktagen så fortsätter jag lite. Tack även till Kjell E för att du alltid pushar på mig! Och tack Ulla för att du har tagit dig tid.

Om man inte lagt ner föreningen Kriminalförfattare i Stockholm, skulle jag söka medlemsskap. Som det är nu så försvinner dom gamla medlemmarna en efter en. Jag hade gillat att föreningen levt kvar.