Jag undrar vad som är värst

Att halta är inte kul. Men det gör jag ju efter att ha ramlat på min happening och slagit upp skadan i den fot jag gjorde illa på midsommarafton. (Jaja, jag VET hur det låter och har nu insett att gamla tanter inte ska spela brännboll.) Hur snygg känner man sig när man haltar? Inte snygg alls, kan jag tala om. Det spelar ingen roll hur jag piffat till mig, allt blir till intet när jag haltar. Det känns lika illa som att ha uppfransade klackar eller avskavt nagellack - något jag ju naturligtvis ALDRIG skulle drömma om att visa mig i. Men jag antar att känslan är densamma.

Nu har jag dock upptäckt att mitt ansikte hänger. Isch. För sådär 15 år sedan upptäckte jag av en katastrofal slump att ansiktet hängde när jag lutade min över en spegel för att piffa till min makeup. Tvi tusan vilken chock det var! Nu tycker jag mig se att det har börjat hänga även i upprätt läge. Små sublima tecken såsom lite mer skinn än vanligt precis där kinden övergår till haka. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaggggggggggggggghhhhhhhhhhhhhhh!

Om jag inte vore så rädd för operation skulle jag lyfta ansiktet å det snaraste. Nån som vet om det finns ansiktsmassage som stärker musklerna och håller fejan på plats?

4.700 kr back men kul ändå!

Det är ju synd att jag är en fattig kulturarbetare. Hade jag varit bättre bemedlad så hade 4.700 kr varit en spotta i havet. Nu svider det ordentligt. Har jag då skrinlagt planerna på ytterligare en happening? Självklart inte! Nästa år blir den både större och ännu mer varierande. Dessutom ska jag se till att få råd med antingen tält utomhus eller att hyra Rival! För hur kul var det att få halva programmet sabbat av ett jämrans regn?

Av Spegelteaterns promenadteater blev intet. När folk skyndar igenom parken med uppfällt paraply och ingen sitter och vilar benen på bänkarna är det ju inte någon idé att spela upp några teaterstycken! Capoeira-gruppen kunde inte träna. Dels är det inte kul att träna i regn och dels kan det vara rent av livsfarligt med det slippriga underlag som vått gräs utgör. Eftersom det inte kom några barn gjorde det ju ingenting att fiolspelaren och saxofonisten inte ville gå med sina instrument i regnet. Det blev varken sagostund eller salutslut med musiktåg runt parken, alltså. Det blev tyvärr heller ingen konstvandring med Stockholmsguiden Eva Palmqvist. Regnet det bara öste ner och man blev blöt om både skor och strumpor, lalala. Ingen idé att hänga läpp - bättre lycka nästa gång. Visst?

För det var mycket som blev BRA och ROLIGT!

• Britt-Marie Kyndel invigde genom att klippa band accompagnerad av Inge Linds trumpetsolo. Nu stod vi och tryckte i dörröppningen p g a regnet, men det blev ändå en bra invigning!
• Folkdansarna fick flytta in i utställningssalen och det gick jättebra!
• Lilla undersköna och sprudlande glada Alexandra Pascalidou pratade med sina läsare och charmade alla. Det var väldigt snällt av henne att ta sig tid att gästa min happening!
• Lars Granström var där med sina underfundiga haikudikter. Han är suverän! Dessutom hjälpte han mig med att släpa fram utställarnas bord och det tackar jag för.
• Bokbandets Hörbar kom lite i kläm, men trots det så satt det folk och lyssnade på poesi inläst av poeten själv.
• Magdansöserna var fantastiska.
• Izzy Young drog storpublik och både han och hans the Xerox Poems uppskattades mycket!
• Styrbjörn från Tranan hade bordet fullt av spännande böcker.
• Karin Pettersson Roséns tavlor är underbara. Karin vann förresten i vårt lotteri, ett presentkort på blommor. Grattis!
• Kairo Bazar hade hur mycket läckert som helst till försäljning och om jag haft pengar hade jag köpt en hel del!
• Flavio Maciel hade både sina otroligt vackra masker, skålar och tavlor av keramik och snygga sandaler i läder.
• Eccentric Dixieland Band svängde till ordentligt! Man blev glad i hela kroppen av att höra dom - och det behövde jag bli för det är jobbigt att hålla i alla trådarna.
• När Bodil Ulate Segura (känd söderprofil och känd från TV) berättade om Mariatorgets historia var föreläsningssalen fylld av intresserade lyssnare.
• Vi fick se Street Dance framförd av två unga flickor, väldigt plötsligt och spontant anmält. Helt otroligt duktiga!
• Roland Haeberlein berättade om sin skulptur föreställande Siri Derkert och hur den kom till. Fullt av folk!
• Siegfried Heims konst är fantastisk. Siegfried är en liten lågmäld man som inte gör mycket väsen av sig, men hans konst talar och sprakar desto mer!
• När Tango-paret virvlade in stannade tiden. Så underbart häftigt det var att se dom sväva fram över golvet!
• Ingvar Fredriksson höll ett uppskattat föredrag om sin uppväxt på Grönland och när han var klar dånade applåderna genom lokalen.
• Tack vare dom fina vinsterna sålde lotterna slut snabbt. Övernattningen på Rival gick till Ingvar Fredriksson med hustru. Grattis!
• Sen avslutades kvällen med Hester Meadows och ett tiotal musiker. Vilket drag! Vad roligt! Golvet i stora salen var fyllt av danssugna och stämningen var på topp!

Tack alla ni som ställde upp gratis! Tack alla ni som slet hårt för att det skulle funka i kafé och kassa. Tack ni som hjälpte till med att fösa ut gratissnyltare som "bara skulle kika lite"! Tack Rabattvaruhuset för lånet av den suveräna och jättestora kaffemaskinen (40 koppar)! Kaffet blev busgott och vi fick göra flera omgångar.

Nästa år blir min happening som sagt större. Blodad tand är bara förnamnet. Men Ernst Brunner kommer aldrig att få delta. Varför kan jag berätta en annan gång.