Finns det bara dolda livsfarliga sjukdomar att skriva om?

Så var vi här igen då. Måste du gå upp och kissa om natten så har du hjärtsvikt. Har du fel mått på fötterna så har du en livsfarlig hjärtsjukdom. Jisses. För bara några dagar sedan hade min hypokondriska väninna en livsfarlig dold sjukdom, vilken började med oro. Vem fan är inte orolig då och då? Är man dessutom ständigt orolig, en ängslig typ, så är man inte bara ett lätt offer för eskulaper och hälsokostförsäljare - man är även målgrupp för tidningsredaktörer som tydligen älskar att skrämma upp folk med dessa dolda och alltid livsfarliga sjukdomar. Idag är det Expressen. I morgon är det väl Aftonbladet igen. Jisses.

Nu väntar jag bara på att telefonen ska ringa och att jag ska få höra min hypokondriska väninna flämtande berätta om att hon förmodligen har dom här hjärtfelen. Båda två för säkerhets skull. För visst går hon upp och kissar om nätterna. Varje natt. Och nu har hon bergis mätt fötterna och självklart upptäckte hon då att hon har den där livsfarliga hjärtsjukdomen.

Om nån kommer på ett piller som botar hypokondri, så säg till mig. Jag vill ge väninnan ett lass.

Stackars barn

Som vanligt gick jag över Västerbron hem till Södermalm, när arbetsdagen var slut. Det blåste äckligt mycket och titt som tätt kändes det som om jag skulle blåsa iväg. En inte alldeles angenäm känsla, när man befinner sig HÖGT ovanför vattenytan och långt ifrån fast mark. Det blåste snett bakifrån och ändå var det svårt att andas när vindarna friskade i som värst.

Mitt på bron mötte jag en ung mamma med ett spädbarn (3-månaders ungefär) i liggvagn. Vagnskorgen var vänd framåt, barnet låg högt i vagnen och något skydd fanns inte som kunde hindra blåsten, så mamman hade ingen som helst kontroll på sitt lilla knytt. Kort sagt, ungen var vänd bort från mamman, så där som dom flesta mammor av idag har ungarna. Jag undrar om det är för att dom inte bryr sig om hur telningen har det eller om dom mår fysiskt illa av att se ungen. Att det skulle vara bra för barnet att ligga vänd från mamman (sin trygghet i nya livet) kan ingen få mig att tro.

Det stackars lilla barnet kämpade med andningen, tappade ständigt andan och var rödlila i ansiktet. Jag stannade mamman och frågade om hon visste hur hennes lilla baby hade det i blåsten. Jag bad henne dra vagnen baklänges så ungstackarn fick lite lä och kunde andas. Den unga kvinnan hade ingen aning om att småbarn tappar andan i motvind. Hon hade ingen aning om att ungen kunde ex vis kräkas, sätta i halsen och dö utan att hon märkte det, när vagnen var vänd så hon inte kunde se barnet.

Finns det inte längre några äldre släktingar som kan komma med goda och praktiska råd? Tycker man på BVC att det är bra att spädbarnen är vända bort från mammans vakande och kärleksfulla blick? Den unga mamman blev både förskräckt och tacksam för att jag lade mig i. Men hon kunde ju lika gärna skällt ut mig, så som jag blivit utskälld när jag slängde mig ner i en vagn och slog bort en geting som satt på den glasspinne ungen slickade på (mamman såg ju inget för sufletten var uppfälld och ungen vänd framåt) samt när jag rusade fram och slet en korvtugga ur munnen på en unge som hade munnen full med spyor (även den gången var barnet vänt från mamman, som alltså hade noll koll).

Fattar inte unga mammor av idag att man måste ha uppsikt över sina telningar?

Det blir precis som jag sagt och för en gångs skull gillar jag det inte!

Nu ska allmännyttan säljas ut. Man börjar i Stockholms utkanter och jobbar sig inåt. Dom lägenheter som säljs ut till privata hyresvärdar är dom, där hyresgästerna inte själva velat köpa. Alltså inte velat bilda bostadsrättsförening.

Jag bor i ett sånt hus. Här finns det folk som till varje pris INTE vill vara med att bilda bostadsrättsförening. Av politiska skäl eller av ekonomiska skäl. Att man får låna till borätt även om man är pensionär (rena guldgruvan för banken) eller har låg inkomst (lika mycket guldgruva för banken) har inte gått fram till dessa träskallar. Ursäkta min franska, men jag kan inte annat än ogilla dessa grannars åsikter. HUR kan man vara så naiv att man tror att bara för att man uppviglar folk i huset att rösta nej, så blir allt vid det vanliga? HUR kan man ha missat att allmännyttan ska säljas ut för att få in pengar att bygga nya bostäder för, och att man säljer till vem som helst om inte dom boende själva vill köpa?

När privata hyresvärdar tar över skjuter hyran i höjden. Särskilt efter att sossarnas Annika Billström i våras (i egenskap av ordförande i SABO- svenska allmännyttans bostadsorganisation) TOG BORT HYRESTAKET! Plötsligt kan en trea kosta dubbelt så mycket om läget är centralt och bra. Och det är det här. Chansen att köpa hela fastigheten och till en låg kostnad sälja bostadsrätter till dom boende är nu förbi för oss. En del av grannarna fattar inte ens att första ombildningen är billig DÄRFÖR ATT MAN KÖPER HELA FASTIGHETEN och sedan splitar den på dom boende. Dom ropar i högan sky att staden GER bort lägenheterna. Hur kan man vara så dum i huvudet att man inte fattar att bostadsrättspriserna är en helt annan sak än fastighetspriserna? Jisses, vilka obildade och tunnelseende grannar vi har här i fastigheten.

Enda glädjekällan i denna sorgliga soppa är ju (som en dam tvärs över gården sa) att nejröstarna inte kommer att ha råd att bo kvar här efter försäljning. Och att förmodligen ingen kommer att ha råd att byta med dom. Husvagnsläger kanske?

Målar fan på väggen gör jag, och tyvärr känns det som om jag har fog för det.

F-n vad det är trist att städa och tvätta

Om jag hade råd skulle jag köpa mig ett hembiträde. En som städar, tvättar och stryker. Det är så jämrans trist att utföra dessa sysslor. Det är väl egentligen en enda sak som som är värre och det är att ha det lortigt omkring sig. Så därför pinar jag min ledvärkande kropp dag efter dag - för att hålla skiten borta. Att då dessutom vara damm- och kvalsterallergiker innebär ju att man får städa och skaka extra mycket. Som om det inte räcker med att bara bädda för att ryggen ska värka och jag ska gå som en fällkniv en dryg halvtimme! Värken sitter i flera dagar efter en dammsugning eller ett par timmar i tvättstugan. Roligare kan man ha. Om man har råd. Och det har man ju inte.

Men nu är det rent och fint här hemma. Och det kommer så att vara tills maken kommer hem om några dagar. Han är som karlar är mest, en naturbegåvning när det gäller att släppa kläder och tidningar omkring sig, lämna svarta fingeravtryck på dörrposter, köksluckor och på kylskåpsdörren. Dom enda karlar jag träffat som inte är såna är min pappa och min exman. Och jag tror att även min son är sån.

Na, nu ska jag borsta tänderna och sticka till tandläkaren. Inte kul det heller. På hemvägen ska jag köpa mig ett par trisslotter och hoppas på storkovan. Håll tummarna!

Jag har hittat Sveriges roligaste och härligaste man

Nu kan man ju tro att jag har hittat honom, så där som man hittar snygga karlar ibland. Men nej, så är det inte. Han är förresten inte ens snygg, men förbaskat charmig. Jag har hittat ett TV-program där han är med. Eller det är snarare hans program. Tror jag.

Han heter Peter Apelgren och showen som visas på Kanal Lokal heter "Lycka till". Helt underbart! Jätteroligt! Underhållande!

Varför kommer han inte hit och showar? Varför syns han inte i rikstelevisionen? Han är ALLT!!!

Skolungdomarna får mig att hoppas att vett och etikett kanske är på väg tillbaka

Jag åker buss dagligen. Antingen till eller hem från jobbet, beroende på hur sent jag vaknar.
På mornarna är ungefär hälften av resenärerna normaltrötta, en fjärdedel pigga och en fjärdedel dödströtta. Den normalsega morgonresenären är en trist historia. Dom tränger sig i kön, dom släpper dörren i ansiktet på den som kommer efter (inte på bussen då alltså). Dom gäspar och hostar utan att hålla för munnen, dom har ofta ryggsäck vilken dom trycker upp i ansiktet på dom passagerare som lyckats få sittplats. Usch och fy, vad jag avskyr dom människorna. Dom uppför sig som om dom vore ensamma i universum, tar ingen som helst hänsyn till sina medtrafikanter. I gruppen dödströtta ingår alla skolbarn, som blir trängda och knuffade men som ändå ler och är vänliga. Tur att vi har dom dödströtta och oss piggelinare med på bussen och i den övriga morgonträngseln. Vi som håller upp dörren till den som kommer efter, vi som ler mot varandra, vi som hjälper varandra i trängseln. Vi som tar hänsyn.
På eftermiddagarna är det helt annat. Jag åker hem vid 13-tiden. Då är bussen fylld av pensionärer, ett och annat skolbarn, en väldans massa mammor med barnvagnar och vi deltidare. Vilka uppför sig illa då tro? Jo pensionärerna. Dom som är så gamla att dom verkligen borde veta hur man uppför sig. Dom som är så gamla att dom faktiskt fick lära sig vett och etikett när dom växte upp. Dom tränger sig upp med sina rollatorer och kräver att mammorna ska gå av med vagnarna. Motiveringen? Pensjot betalar tydligen halv biljett för att åka medan mamman med barnvagn åker gratis. Dom sätter sig på handikapplatserna fast dom är pigga som 40-åringar i kroppen. Dom knuffas och bufflar sig. Då sitter vi som fick uppfostran både hemma och i skolan där och ler mot varandra. Så där som man gör när man har en idiot i närheten och tyst delar med sig till varandra av hur illa man tycker idioten uppför sig. Och man lovar sig själv att aldrig bli sån när man blir pensionär!

Nu vänder jag blad

Detta blir första blogginlägget i nya bloggen. Jag hälsar nya och gamla vänner välkomna och jag hoppas att vi kommer att trivas med varandra. Jag hoppas även att ni navigerar runt på min website.

Nu stänger jag dateriet för idag, samlar på mig lite att irriteras över och återkommer i morgon.