Autografskrivning

Igår på bussen (4:an) satt jag som vanligt och funderade. Rätt som det är kommer en dam fram och rör vid min arm. Hon harklar sig diskret. "Ursäkta, jag såg din kasse och undrar om du möjligen arbetar på Riksarkivet?" Jag nickade och log. "Då kanske du känner Niki Loong?" Jag nickade igen och log brett. "Det är jag." Damen satte sig då mitt emot mig, fiskade upp en hundörad Bergtagen ur sin väska och bad om min autograf. Det var surrealistiskt, milt uttryckt. Så där satt jag i höjd med Ansgariegatan och signerade hennes bok, en bok hon köpt på Stadsmissionen för fem kronor. Jag blev glad, damen blev glad och mannen som satt bredvid mig gjorde allt för att försöka dölja att han tjuvlyssnade. Tack Riksarkivet för att ni har denna underbara tygkasse, som jag gärna vill använda. Hade inte den funnits så hade damen aldrig kommit på tanken att tilltala mig och jag hade inte fått veta hur mycket hon tycker om min Bergtagen!