Jag träffade Suzanne Osten idag :D

Just som jag skulle gå hem för dagen kom hon in i foajén. Mästerregissören i egen hög person. Fast jag egentligen kände det lite småfjantigt, var jag tvungen att gå fram och tacka för den formidabla uppsättning hon gjort av Glada Änkan.

Suzanne blev glad och jag blev glad för att jag tordes tassa fram. Men SÅ modig var jag inte, så jag bad om att få intervjua henne för min hemsida. Jisses vad beige! Här hade jag chansen, men tog jag den? Nähä då. Och chansen kanske aldrig kommer tillbaka. Jisses igen.