den 25 oktober 2008

Konstigt beteende

En person köpte tre målningar av mig. Redan i februari tingade hon dom. Därefter ställdes dom ut på Galleri Mosebacke kring Valborg och även då (innan jag tog dom till utställningen) tingade hon dom. Tingade, inte köpte. Efter utställningen tog jag dom tingade damerna till ateljén. För säkerhets skull. Där har dom stått ända tills jag hängde dom på Ateljé Ciresia i samband med min happening. Personen var där, såg målningarna och berättade för ganska många av mina besökare att målningarna var hennes. Det sattes till och med röda prickar vid dom, så man skulle veta att dom var sålda. Den tredje juni skrev jag här i bloggen att dom var sålda.

Så en dag bad hon mig komma hem med tavlorna till henne. Sagt och gjort. Hon betalade mig halva (den i all vänskaplighet rejält sänkta) köpeskillingen. Resten skulle jag få nästa månad. Inget konstigt, så gör dom flesta. Jag tyckte det var lite märkligt att hon inte öppnade paketet.

Kvällen innan jag skulle till Rhodos fick jag ett vasst SMS. Det stod att jag levererat helt fel tavlor och att köpet måste gå tillbaka. Färgen var fel, motiven tilltalade henne inte alls. Hon skulle aldrig köpa sådana tavlor. Jag svarade att det var dessa hon tingat. Att det var dessa hon stod framför på min happening och berättade (för ganska många) att hon köpt. Det mindes hon inte något av...

Naturligtvis fick hon tillbaka sina pengar (så gick min happening ytterligare 5 lakan back) och målningarna hänger åter på mitt arbetsrum och gör mig glad. Vad jag har svårt att förstå är varför hon helt enkelt inte bara sa att hon ångrat sig - att tavlorna inte passade hos henne eller att hon insett att hon inte har råd - i stället för att ljuga ihop att hon har fått helt fel tavlor. Att hon dessutom drar in arbetskamrater i sin lögn gör ju inte saken bättre. Jag känner mig kränkt, jag känner mig trampad på och jag har helt förlorat respekten för denna kvinna.

3 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Jag har själv vid ett par tillfällen lämnat tillbaka eller bytt konst, som inte passat hemma hos oss. På utställningen hängs verken mot vit bakgrund och belysningen är perfekt. Sådant är svårt att återskapa hemma. Dumt att inte säga som det är utan i stället hitta på en anledning. En anledning som det dessutom är lätt att slå hål på eftersom andra tydligen hört henne stå vid tavlorna och prata om dem. Bra att du gav tillbaka pengarna, det tjänar inget till att bråka med men sån. Trist för dig. Kram från Marie

den 25 oktober 2008 11:06  
Anonymous Anonym sa...

Jag har själv vid ett par tillfällen lämnat tillbaka eller bytt konst, som inte passat hemma hos oss. På utställningen hängs verken mot vit bakgrund och belysningen är perfekt. Sådant är svårt att återskapa hemma. Dumt att inte säga som det är utan i stället hitta på en anledning. En anledning som det dessutom är lätt att slå hål på eftersom andra tydligen hört henne stå vid tavlorna och prata om dem. Bra att du gav tillbaka pengarna, det tjänar inget till att bråka med men sån. Trist för dig. Kram från Marie

den 25 oktober 2008 11:06  
Blogger Mags sa...

Ja du vad ska man säga? Vi människor är rätt ynkliga ofta.
Hur en del hanterar tillvaron får mig att rysa.
Hon skulle ha en fet propp som hon beter sig, skämmes tamme fan!

Men till dig en kram och tänk vilken tur att dina tavlor slapp hänga på hennes väggar.

den 12 november 2008 15:41  

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida