Det är som om jag går i vacuum

Allt är toppen. Semester nästa vecka, sprillans nytt barnbarn nere på Västkusten, inte mer värk än vanligt i lederna, inte mer månad kvar i slutet av pengarna än vad det brukar vara. Hyran är oförändrad, barnen har det bra, jag har slutat frysa, apelsinträdet har svullna knoppar samt frukter som sakta gulnar, mina kläder blir sakta allt större och livet är kort sagt inte nåt att gnälla över.

Men sen Hasse Vallin från Tollered gick över till andra sidan är inget sig likt. Han var rolig. Och snäll. Smart och intelligent. Vi bollade ideer till varandra om vad vi skulle skriva i våra böcker. Vi bytte historier och skvaller. Vi försökte sätta dit varandra på svåra musik- och filmfrågor (Hasse vann alltid). Vi hade gemensamma bekanta på den ö vi båda besökte varje sommar. Han var en underbar vän och han skulle inte ha trott mig om jag sagt att hans död skulle göra ett så stort hål inom mig - och många andra. Nästa vecka är det begravning och jag kan inte komma. Är i Hamburg då.