Stockholm i mitt hjärta!

Här har vi haft strålande vackert väder nästan hela dagen. Jag har tagit en promenad från mitt Södermalm in till Hötorget och köpt mig en lilaskimrande bit oxfilé (i Hallen) samt ett gäng blommor på torget. Dom dumpar blommorna runt fyrasnåret så jag fick en hel drös tulpaner och ranunkler för nästan ingenting.

När jag promenerar genom min stad känner jag en sorts mäktig kärlek till varenda hus och plats. Jag får nästan ångest när jag tänker på hur vi var på väg att överge detta vackra för att flytta till Göteborg. Det hade varit förskräckligt. Inget Medis, ingen Hötorgshall, ingen Östermalmshall, inget Södermalm (och hur ska jag klara mig utan det?), inget Vasastan, inget Kungsholmen, inget stadshus, ingen Riddarfjärd, inget Smedsuddsbadet, inget Långholmen, ingen skärgård värd namnet, inget... ja ni fattar. Jag älskar ALLT här i min stad. Göteborg är fint, men det är egentligen bara Liseberg som är bättre än nåt här (läs sunkiga Gröna Lund). Och till Liseberg kan man ju åka då och då - ändå.

Men så är det ju detta med barnbarnen, som snart är tre. Dom bor där nere precis innanför Marstrand. Sånt drar. Men nästan alltid när jag är där blir jag mobbad av nån inföding, får höra att jag kommer från Fjollträsk, att jag inte är riktigt hundra och annat nedlåtande - så uppför vi oss stockholmare aldrig mot utbölingar. Det är sånt som får en att känna viss aversion mot Götet och orterna däromkring. Tyvärr. Att dom har komplex är inte mitt fel, men det är jag som blir drabbad. Fjantigt är det av dom och jämrans beige.

Tittar ut genom ateljéfönstret och ser att nån har fest i Haglunds pinne. Alla lamporna lyser högst upp i tornet och det är väldigt vackert. Tror jag ska ta en promenad till Medis innan jag knyter mig för natten.