Idag har jag blivit intervjuad

En ung man, Jesper Huor, gör en radiodokumentär om stölderna på bl a Kungliga Biblioteket och Carolina Rediviva. Han fokuserar på gärningsmannen. På något sätt (Anders Björnsson) har han fått reda på att jag har skrivit om detta och att jag gjorde det långt innan man hade någon misstänkt. Han vill nu intervjua mig för att få reda på vad jag kände när verkligheten kom ikapp dikten. Hur jag reagerade.

Jag har förträngt det där. Den krypande, otäcka känslan när en gärningsman häktades och han visade sig nästan på pricken stämma överens med den gärningsman jag fabulerade fram ett år tidigare. Den förlamande skräck jag kände när jag vaknade till nyheten om att en lägenhet sprängts på Surbrunnsgatan i Stockholm. Hur min "lektör" Rolf Linde (som läste boken när den var klar julen 2003) vartefter sanningen kom ikapp allt blekare kom till mig med rapporter. Nu kom allt detta tillbaka och jag hade svårt att inte skaka när jag berättade för Jesper om boken och hur jag satt vid datorn och ljög fram min gärningsman.

Efter detta har jag egentligen inte skrivit någonting. Jag har börjat på olika böcker men lagt ner efter ett par sidor. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Tänk om verkligheten härmar dikten, igen... Kanske är det säkrast att jag målar.